Hjärngym och smarta droger, två saker som inte fungerar

Ni vet kanske att ADHD ibland behandlas med dataspel. Yep, dataspel utvecklade för att förbättra närminnet, om jag inte missminner mig. Jag har hört åtminstone en psykolog säga att det är en bra behandling.  Jag kom att tänka på detta eftersom jag läste en artikel om att Lumosity har  blivit dömda för falsk marknadsföring när de hävdar deras spel fungerar mot bl.a. demens och t.o.m. Alzheimers, länk. Det ska sägas att det inte är Lumosity som används i ADHD-vård och jag hoppas det finns mer bevis för dataspel vid ADHD. Patienter ska ta sådant med sin psykolog (eller sjuksköterska eller läkare).

På samma tema. Här är en youtubevideo där en amerikansk läkare vid namn Aaron Carroll hävdar att “Nootropics”/“smartdrugs”/”tabletter som de i filmen Limitless”, inte fungerar. Det hade varit kul om narkolepsimedicin och parkinson-medicin verkligen gjorde dig smartare, på samma sätt som det hade varit kul om antioxidanter verkligen hade varit ungdomens källa och det verkligen fanns en population Plesiosaurier i Loch Ness. Tyvärr är saker inte sant bara för att man vill det.

En dag ska jag skriva en riktigt inlägg om datingsidor

Enligt tesen New media are evil skriver här Roland Paulsen om datingsidor på nätet, Kärlek i kapitalets tid. Men det jag vill ta upp är att han bara nämner de män som är framgångsrika, han skriver om att ha ett “överflödet av möjligheter”. Det har alltid funnits de som har ett “överflödet av möjligheter”, det kallas för att ha hög status. Det är inget nytt. För oss andra fungerar inte datingsidor på det sättet, för många är det bara ett sätt att få läger självförtroende, i alla fall för män. Med andra ord, jag ser ingen anledning till att bedöma mer av hans text

Min (o)rättvisa bedömning av gemensamhetsföretag

Igår, onsdag den 28:de, kunde jag ha varit på Nörd café i Tekniska museet Stockholm. Istället har jag slösat bort min tid och ork på ett “gemensamhetsföretag” som arbetsförmedlingen samarbetar med. Jag är uppfostrarad på det sättet att man ska ta första bästa sysselsättning som erbjuds. Efter detta är jag inte längre säker på att det gäller, även sådana som jag kan själva hitta saker som är bättre än vad näringslivet kan erbjuda. På detta gemensamhetsföretag i Umeå fick jag först sitta av en dag eftersom de inte hade någon fungerande dator åt mig och en annan dag fick jag sitta av eftersom de inte hade någon uppgift åt mig. Och när jag har fått uppgifter har de varit tråkiga och känts meningslös. Det är faktiskt så att jag bara fått en uppgift på två veckor, det är att göra listor över hemsidor till företag i Västerbottens inland och vad behövs egentligen det till? På sätt och viss finns det redan sådana listor, hört talas om Gula sidorna och hitta.se, för att inte nämna google?

Igår ville jag mer eller mindre skälla ut min tillfälliga handledare på företaget, just eftersom de bara har slösat med min tid och värre min ork. Det ända som hände när jag sa att uppgiften var tråkig var att han tog fram två pärmar med stenciler om något datakörkort från 2010. Sedan 2010 har det kommit nya versioner av microsoft-programen stencilerna handlade om, men tänkte ändå att det skulle vara bra att titta på vad de skriver om att göra diagram i Excel. Jag är dålig på Excel och kommer ihåg jag hade problem med att göra diagram när jag studerade och behövde vissa upp data från laborationer Jag slog upp pärmen, tittade på innehållsförteckningen och slog upp sidan som skulle handla om diagram. I pärmen fanns bara ett stycke, ett stycke på sex-sju rader om diagram. Det är inte det att jag försöker framställa mig själv som så mycket smartare och mer datakunnig än de som skrev materialet. Grejen är att jag inte förstår hur kan man skriva ett kapitel om Excel utan att lära ut något om diagram?

Det förefaller mig vara respektlöst av gemensamhetsföretag att bara låta mig sitta av tiden, som om jag inte hade haft bättre saker att göra. Jag kunde som sagt var ha varit på Tekniska museet och lyssnat på föredraget. Det hade varit bättre och jag vet det är mitt fel att jag inte valde det, utan fastnade på detta “gemensamhetsföretag”. Läxan får bli att det kanske inte alltid är bäst att hoppa på den första saken som arbetsförmedlingen erbjuder.

Volontärresor

Jag var på ett föredrag som anordnades av företaget Volontärresor. Väldigt inspirerande. Jag kan börja med att skriva om väder. Det var två tjejer från Sydsverige som höll i föredraget, en sa att hon ogillade när det är väldigt varmt och därför åker till varma länder när de har vinter. Så jag kunde tänka: “Hon är som jag, känslig för värme”. Den andra tjejen hade varit i Zimbabwe och sa att nätterna i Afrika är väldigt kalla, så jag kunde tänka: “Typiskt sydlänningar, jag är från Norrland. Jag fick frostskador på en skolutflykt och min syrras pojkvän blev överraskad av en snöstorm när han jagade ripor, och fick leva i en urgröpt snödriva i 24 timmar. Och du klagar på afrikanska nätter”.

Nej för att titta närmare på resorna de anordnar, företaget har projekt över hela världen, faktiskt har de projekt i alla världsdelar utom Nordamerika och Antarktis. I min mening går en av deras mest fascinerande resa till ett projekt för forskning på valhajar i Mexiko. Tyvärr verkar det projektet också vara ett av deras mer krävande. Andra platser jag har tittat på är i Ecuador, Namibia och Sri Lanka. Ecuador är nog det projektet som ligger närmast. Fördelen med Ecuador är att det ligger högt upp och därmed inte är lika varmt som andra destinationer och att det serveras mat på boendet, kalla mig lat, men om man jobbar åtta timmar per dag är det skönt att inte behöva tänka på vad man ska laga för mat. Dessutom finns det papegojor där. Nackdelen är att jag inte pratar spanska. De erbjuder spanskakurser om man stannar tre veckor eller längre, men att ta språkkurser är i min erfarenhet slöseri med tid. I skolan hade jag tyska i fem år, jag kan inte tyska. Att lära sig ett språk tar sådan enorm tid, jag är för gammal och för dyslektisk för att lära mig ett nytt språk.

Varför rapporter om miljöfaktorer för neuropsykiatriska funktionsstörningar kan vara känsligare än du tror

Jag gjorde en snabb sökning och hitta åtta saker som SvD tror orsakar autism:

Mammor som inte tar d-vitamin när de är gravida. 

Mammor som äter dålig mat när de är gravida.

Mammor som får influensa när de är gravida.

Mammor som röker när de är gravida (men det behöver knappas sägas att det finns det andra anledningar för gravida att inte röka).

Äldre pappor, det vill säga, mammor som gör bäbisar med gamla män.

Provrörsbefruktning (mammor som inte skaffar barn på vanligt sätt) 

Inflammationer. 

Magbesvär (Vilket kan vara en hönan och ägget problem, leder magbesvär till autism, som den t.ex. den f.d. doktorn Andrew Wakefield – fälld för att ha utsatt barn för “onödiga och plågsamma tester” – trodde eller leder stressen från autism till magproblem?)  

Jag säger inte att all forskning, i de fallen det rör sig om forskning för i en eller två artiklar rör det sig enbart om åsikter, är värdelös, inte är värd att undersöka noggrannare. Däremot kan det finnas problem med att ta något som är väldigt genetisk, som autism, och på dåliga grunder överdriva miljöfaktorer. Speciellt som just autism har en historia av “experter” som har visat sig ha helt fel, som har skadat autistisk och deras närstående. När det gäller ovanstående lista, ser ni själva ett uppenbart problem, men jag lämnar frågan om mammor till senare. Först är frågan om neuropsykiatriska funktionsstörningar (npf) är sjukdomar som ska botas eller olikheter som ska accepteras?

För att förklara mig bättre kan jag börja med att skriva att det finns en “autism pride” rörelse. Vilket påminner oss om den andra pride-rörelsen, tanken att människor kan vara stolta över sitt annorlundaskap. Jag vågar själv inte ta ställning till om vi ska jämföra npf med hbt, men jämförelsen har gjorts. Intressant nog, enligt tvillingstudier förefaller autism vara mer genetiskt än t.ex. manlig homosexualitet. Med andra ord, om den ena av två enäggstvillingbröder är homosexuell är det inte alls ovanligt att den andra brodern är heterosexuell, men om den ena tvillingbrodern är autistisk, då är det mer ovanligt att den andra inte är det. Det jag försöker säga är om vissa former av npf förefaller vara mer genetiskt än i alla fall vissa former av hbt, varför kämpa mot npf? Hur kommer det sig att media kan rapportera om orsaker till npf på ett sätt som de aldrig skulle våga om hbt? Viktigast av allt, även om allt annat jag skrivit här är skräp, komihåg denna fråga: Vi ska göra vad vi kan för att personer med npf ska ha ett bra liv och nå sin fula potential, men måste det innebära att vi ska förhindra eller bota npf?

Det andra problemet är att letandet efter miljöfaktorer, som sagt var, tar oss tillbaka till tiden då autism var “mammornas fel”. För decennier sedan påstod expertisen att autism var en ovanlig sjukdom orsakad av mammor som var för kalla i sitt bemötande av barnen. Nu idag kan media blåsa upp påståenden om att t.ex. d-vitaminbrist eller mammans diet under graviditeten skulle leda till autism. Med andra ord, om mammorna hade skött sig hade vi haft mindre npf, vilket som sagt var låter som ett väldigt känsligt påstående, något media eventuellt borde ta hänsyn till när de rapporterar.

Ovanstående om mammor är inspirerat av den amerikanska vetenskapsjournalisten Emily Willingham, och ja, för en utomstående ser det ut som amerikansk media är mycket värre än svensk när det gäller att rapportera om autism. När man ser amerikanska artiklar om att Beyonce orsakar autism genom att förespråka veganmat, eller att kängurur skulle ha autism (artikel av just Emily Willingham), får jag intrycket att landet har gått i en bisarr fras när det gäller autism. Jag ska inte säga all debatt i USA är urspårad, men det förefaller ändå bättre i Sverige.

När jag var ung

En lustig grej med mig och London är att jag två gånger, i den staden har fått höra: “You must be popular with the girls”. Ja, jag har även fått liknande komplimanger hemma i Sverige, om sant kan vi döda myten att utseende skulle spela någon roll för män. Om du är blyg, tafatt ,konstig är det kört, oavsett hur du ser ut.

Själv upplevde jag inte min första kyss förrän jag var 18 och hade inte sex förrän X år senare. Nu när jag skrivit dels det sistnämnda och dels att jag såg bra ut när jag var ung blir inlägget en sällsamma blandning av skryt och självömkan.

Web 2.0 lovar mycket, levererar lite

Georges Perec (1936-1982) skrev något om att den moderna världen lovar så mycket och levererade så lite. Om det var sant på hans tid är det forfarande sant, det kan säkert till och med vara flera gånger mer sant i vår sofistikerade, kapitalistiska onlinevärd. Lite lustigt kan man ibland på Asperger-sidor se klagomål om att Internet var bättre förr. Det var bättre förr när onlinevärlden bestod av missanpassade pojkar och flickor med speciallintressen, nu har extroverta* neurotypiska tagit över och förstört Internet

Nu är internet, i linje med Perecs ord, väldigt bra på att ge tomma löften. Ditt blogginlägg kan få uppmärksamhet, kan, men kommer inte att få det. Du kan tjäna pengar på din vlog, kan, men det kommer inte att hända. Om du skriver kan du självpublicera på amazon kindle, kan, men du kommer inte att göra det. Du kan träffa din livs kärlek och få ditt drömjobb online, kan, det kommer inte att hända. Detta kan mycket väl vara en gräset är grönare på andra sidan grej, men man undrar nästan om datingsidor fungerar bättre för samkönade par. Datingsidor tar problemet med sociala-media till det extrema, för pojkar går det veckor mellan att en tjej ens besöker din sida och för flickor, ja ni får alldeles för många meddelande från de som bara vill ligga. Jag är ganska säker på att jag förstått onlinedating rätt.

*Jag vet att orden “introvert” och “extrovert” felanvänds numera, om, men bara om, man ser till hur Jung använde orden.

Åldrande

Åldrandet är ett av mina största världsliga bekymmer. En bra nyheter är att antiåldrande-medicin är ett ämne som ligger i tiden. Det finns redan nu de som tar kosttillskott med mera i hopp om att kunna stoppa åldrandet, jag har själv träffat flera personer som som visserligen inte tar piller, men som intresserar sig för antiåldrande medicin. Själv tycker jag det är kul att laga mat med gurkmejan eller enstaka gånger med rödvin, eftersom de innehåller curcumin respektive resveratrol och båda två är mTOR-inhibitor.

Om curcumin respektive resveratrol nämns i tidningartiklar beskrivs de, utan undantag, som “antioxidanter”, journalisterna tycker kanske de är pålästa som vet att de är antioxidnter, om jag nu också påpekar att de är “mTOR-inhibitor” kan jag låsas att jag vet mer än journalisterna. Mer viktigt, mTOR-inhibitorn rapamycin – som faktiskt används för att förhindra kroppen från att stöta bort transplanterade organ – har i djurförsök visat sig förlänga livet med några procent hos möss. Därför ska du genast köpa gurkmejan och rött vin, pga mTOR-inhibitorer, inte pga antioxidanter, det är bara överreklamerat och du vill väl känna dig smartare än journalister? Brasklapp, nej jag tror egentligen inte att varesig gurkmejan eller rött vin verkligen kan göra något åt åldrandet. Stora doser curcumin och resveratrol kan säkert till och med vara farligt. Och saker och ting är mycket mer komplicerade än jag beskriver de här. Om resveratrol kan det tilläggas att ämnet inte bara finns i vindruvor utan också i jordnötter, körsbär, blåbär*, med mera.

Mer allmänt om antiåldrande medicin kan det sägas att det ligger i tiden eftersom helt enkelt är ett logiskt steg för att förhindra sjukdomar, åldrande är en riskfaktor för hjärt- källsjukdomar, cancer, demens, med mera. Inom medicin är det bättre att förebygga än att behandla**, om vi kan förebygga åldrandet kommer vi att få ett mycket bättre resultat än om vi bara behandlar sjukdomar orsakade av åldrande.

* Här kan tillägas att resveratrol tillverkas av växter eftersom det är ett bekämpningsmedel, ett fungicide, som skyddar mot svampsjukdomar. Pinot noir druvor innehåller mer resveratrol än andra druvor, köp pinot noir vin om du vill ha mycket fungicide i ditt glas.

** En av många märkligheter man som lekman kan se med AA är att de har vänt på ovanstående. De påstår att alkoholister och övriga med beroendesjukdomar måste “hit rock bottom” innan de kan behandlas. Som om de säger: “Nej, det är ingen ide att behandla din sjukdom, sjukdomen måste göra mer skada innan vi kan behandla”, Pröva och säg: “Vi kan inte behandla din cancer, cancer måste utveckla metastater innan det är ide att behandla den”.

SvD gör det igen

Jag har tidgare klagat på att SvD publicerar lite vad som helst på för lösa grunder. Denna artikel av Carina Håkansson (filosofie doktor, författare och leg psykoterapeut): ”Allt mer åtgärdas med psykofarmaka” är inget undantag. Hon skriver:

Trots miljardbelopp har ännu inte någon kunnat visa den ”schizofrena genen”. ADHD är en symptom diagnos och går inte att påvisa vare sig med blodprover eller genom röntgen. Den påstådda serotonin halten som ökar risken för depression har aldrig kunnat påvisas, det är enbart en hypotes som initierade forskare och kliniker för länge sedan avfärdat som en myt.

Jag är inte läkare eller forskare. Det sagt, felet hon gör är att avvisa biologiska förklaringsmodeller genom att slå in vidöppna dörrar. Om depressionbehandling sägs det ofta att om det enbart handlade om att höja serotoninhalten, hade läkemedel hjälp inom några timmar, i verkligheten tar det veckor för de att verka. Hon trivialiserar också hela forskningen, jag vet inget om schizofreni och genetik, däremot har jag inte kunnat undgå att epigenetik är populärt i dagarna. Antagligen finns det forskare som undersöker metyllation (korrekt översättning av methylation?) av gener hos schizofreni-drabbade. Komplicerad spjutspetsforskning trivialiserar Håkansson till att bara handla om att hitta “schizofrena genen”. Som om att forskare skulle tro att schizofreni hade varit sicklecellanemi eller hemofili, ni vet de där sjukdomarna som beror på bara en gen och som man lär sig om redan på högstadiet. Jag tror Håkansson är smartare än hur hon framstår i denna artikel.