Ska jag söka jobb på universitet i Montreal?

800px-universite_de_montreal_vue_de_l_oratoire_-_01

Universitetet i Montreal, bild wikimedia

Jag fick skriva en krönika till en lokaltidning. Under de veckorna jag hade på mig att skriva fick jag ner åtta a-4 sidor text. Eller text och text, mest var det rörigt svammel om både det ena och det andra men tillslut fick jag ner en snyggt avgränsad krönika om ett viktigt ämne. En av många trådar jag fick lämna var den kanadensiska autismforskaren Michelle Dawson. Hon är också själv autistisk och autismaktivist och hon vill enligt wikipedia ta reda på hur autistiska hjärnor fungerar, inte hur de är “trasig”.

Sådant är kul att läsa men att jag börjar med att nämna wikipedia betyder att jag inte vet mycket om henne. Bara ovanstående och att hon beskrivs som en före detta förtidspensionerad postarbetare som nu jobbar på Université de Montréal. Vilket får en att undra hur hon egentligen blev anställd? Med största sannolikhet gick det inte till så här, men det är kul att tänka sig att det gick till ungefär så här: Ett gäng professorer satt kring ett bord i universitet och tänkte,”vi har löjligt många ansökningar från ‘doctoral student’, det finns för många ‘doctoral student’ i världen, (‘Thanks China and India’), ska vi tänka utanför boxen och anställa en förtidspensionerad postarbetare istället?”

 

university_montreal_oc

När sjukvården inte fungerar

Jag har en gammal klasskompis som enligt rykten har gått med i en kult, tagit avstånd från sina föräldrar och erbjuder tillsammans med sin flickvän “healing” över internet. Vilket gör henne till en av de värsta personerna jag har träffat. Hon tar dyrt betalt för healing, med andra ord tjärnar hon pengar på desperata människor som bara vill bli friska. Jag tänker inte ens skriva att healing över internet inte är mer än placebo. Det är möjligt att placebo är som antioxidanter, en av de få vetenskapliga teorierna som är sprid bland allmänheten och därför har hypats otroligt i vårt samhälle. Jag menar allvar, det är lätt att hitta skeptiker som hävdar att placeboeffekten i bästa fall är missförståd*.

 

Det sagt, naturligtvis är det inte bara alternativ-medicin som är långt från perfekt, det gäller även vanlig medicin. Jag blev minst lika arg när tänker tillbaka på vissa felaktiga saker som sjukvårdspersonal har sagt till mig. En sjuksköterska trodde att jag var psykotisk eftersom jag hade en yrselattack när jag träffade henne. Det låter bisarrt, men är sant, jag förstår inte hur hon kunde missförstå mina försök att beskriva yrsel till att jag skulle vara psykotisk? För att vara tydlig, jag har aldrig haft hallucinationer eller vanföreställningar.  Men det finns också ett annat sätt som sjukvården inte är perfekt. Jag tänker på den gången för tio år sedan då jag hade haft konstant panikångest i fem dagar. När jag berättade det för en psykiatriker sa han ordagrant: “Det kanske kommer att hålla i sig i fem dagar till”.

Det är inget jag någonsin vill vara med om igen, det är inget jag önskar någon. Han ansåg tydligen inte det fanns något han kunde göra. Läkaren kunde bara ge mig dåliga nyheter, men det är i alla fall ärligare än att erbjuda healing över internet. Det sägs att det svåraste för en läkare är att veta när man inte kan göra något. Möta en svårt sjuk patient och veta att alla tilgängliga behandlingsformer är overksamma eller t.o.m. skulle förvärra patientes  livskvalitet. Om man tror sig leva i en värld där healing fungerar, kan du varje kväll tänka: “jag har gjort något gott idag, jag har healat över internet” – för misdförstå mig inte, min gamla klasskompis tror säkert hon gör något bra. En läkare däremot måste vissa dagar gå till sängs med vetskapen att hen inte kunnat hjälpa en patient. Det finns en barnslig ide om att sjukvården ska vara perfekt och eftersom den inte är det kan det användas som bevis mot evidensbaserad medicin och för alternativmedicin, kanske till och mer för healing över internet.

 

* Dr. David Gorski på Science based medicine skriver mycket om placebo. T.ex. här Placebo are you there. Och om någon vill höra hans syn på just placebo och alternativmedicin: The Central Dogma of Alternative Medicine.

Hjärngym och smarta droger, två saker som inte fungerar

Ni vet kanske att ADHD ibland behandlas med dataspel. Yep, dataspel utvecklade för att förbättra närminnet, om jag inte missminner mig. Jag har hört åtminstone en psykolog säga att det är en bra behandling.  Jag kom att tänka på detta eftersom jag läste en artikel om att Lumosity har  blivit dömda för falsk marknadsföring när de hävdar deras spel fungerar mot bl.a. demens och t.o.m. Alzheimers, länk. Det ska sägas att det inte är Lumosity som används i ADHD-vård och jag hoppas det finns mer bevis för dataspel vid ADHD. Patienter ska ta sådant med sin psykolog (eller sjuksköterska eller läkare).

På samma tema. Här är en youtubevideo där en amerikansk läkare vid namn Aaron Carroll hävdar att “Nootropics”/“smartdrugs”/”tabletter som de i filmen Limitless”, inte fungerar. Det hade varit kul om narkolepsimedicin och parkinson-medicin verkligen gjorde dig smartare, på samma sätt som det hade varit kul om antioxidanter verkligen hade varit ungdomens källa och det verkligen fanns en population Plesiosaurier i Loch Ness. Tyvärr är saker inte sant bara för att man vill det.

En dag ska jag skriva en riktigt inlägg om datingsidor

Enligt tesen New media are evil publicerade DN en artikel om datingsidor på nätet, Kärlek i kapitalets tid. Det jag vill ta upp är att artikeln bara nämner de män som är framgångsrika, om att ha ett “överflödet av möjligheter”. Det har alltid funnits de som har ett “överflödet av möjligheter”, det kallas för att ha hög status. Det är inget nytt. För oss andra fungerar inte datingsidor på det sättet, för många är det bara ett sätt att få läger självförtroende, i alla fall för män. Det är något som missas i artikeln.

Min (o)rättvisa bedömning av gemensamhetsföretag

Igår, onsdag den 28:de, kunde jag ha varit på Nörd café i Tekniska museet Stockholm. Istället har jag slösat bort min tid och ork på ett “gemensamhetsföretag” som arbetsförmedlingen samarbetar med. Jag är uppfostrarad på det sättet att man ska ta första bästa sysselsättning som erbjuds. Efter detta är jag inte längre säker på att det gäller, även sådana som jag kan själva hitta saker som är bättre än vad näringslivet kan erbjuda. På detta gemensamhetsföretag i Umeå fick jag först sitta av en dag eftersom de inte hade någon fungerande dator åt mig och en annan dag fick jag sitta av eftersom de inte hade någon uppgift åt mig. Och när jag har fått uppgifter har de varit tråkiga och känts meningslös. Det är faktiskt så att jag bara fått en uppgift på två veckor, det är att göra listor över hemsidor till företag i Västerbottens inland och vad behövs egentligen det till? På sätt och viss finns det redan sådana listor, hört talas om Gula sidorna och hitta.se, för att inte nämna google?

Igår ville jag mer eller mindre skälla ut min tillfälliga handledare på företaget, just eftersom de bara har slösat med min tid och värre min ork. Det ända som hände när jag sa att uppgiften var tråkig var att han tog fram två pärmar med stenciler om något datakörkort från 2010. Sedan 2010 har det kommit nya versioner av microsoft-programen stencilerna handlade om, men tänkte ändå att det skulle vara bra att titta på vad de skriver om att göra diagram i Excel. Jag är dålig på Excel och kommer ihåg jag hade problem med att göra diagram när jag studerade och behövde vissa upp data från laborationer Jag slog upp pärmen, tittade på innehållsförteckningen och slog upp sidan som skulle handla om diagram. I pärmen fanns bara ett stycke, ett stycke på sex-sju rader om diagram. Det är inte det att jag försöker framställa mig själv som så mycket smartare och mer datakunnig än de som skrev materialet. Grejen är att jag inte förstår hur kan man skriva ett kapitel om Excel utan att lära ut något om diagram?

Det förefaller mig vara respektlöst av gemensamhetsföretag att bara låta mig sitta av tiden, som om jag inte hade haft bättre saker att göra. Jag kunde som sagt var ha varit på Tekniska museet och lyssnat på föredraget. Det hade varit bättre och jag vet det är mitt fel att jag inte valde det, utan fastnade på detta “gemensamhetsföretag”. Läxan får bli att det kanske inte alltid är bäst att hoppa på den första saken som arbetsförmedlingen erbjuder.

Volontärresor

Jag var på ett föredrag som anordnades av företaget Volontärresor. Väldigt inspirerande. Jag kan börja med att skriva om väder. Det var två tjejer från Sydsverige som höll i föredraget, en sa att hon ogillade när det är väldigt varmt och därför åker till varma länder när de har vinter. Så jag kunde tänka: “Hon är som jag, känslig för värme”. Den andra tjejen hade varit i Zimbabwe och sa att nätterna i Afrika är väldigt kalla, så jag kunde tänka: “Typiskt sydlänningar, jag är från Norrland. Jag fick frostskador på en skolutflykt och min syrras pojkvän blev överraskad av en snöstorm när han jagade ripor, och fick leva i en urgröpt snödriva i 24 timmar. Och du klagar på afrikanska nätter”.

Nej för att titta närmare på resorna de anordnar, företaget har projekt över hela världen, faktiskt har de projekt i alla världsdelar utom Nordamerika och Antarktis. I min mening går en av deras mest fascinerande resa till ett projekt för forskning på valhajar i Mexiko. Tyvärr verkar det projektet också vara ett av deras mer krävande. Andra platser jag har tittat på är i Ecuador, Namibia och Sri Lanka. Ecuador är nog det projektet som ligger närmast. Fördelen med Ecuador är att det ligger högt upp och därmed inte är lika varmt som andra destinationer och att det serveras mat på boendet, kalla mig lat, men om man jobbar åtta timmar per dag är det skönt att inte behöva tänka på vad man ska laga för mat. Dessutom finns det papegojor där. Nackdelen är att jag inte pratar spanska. De erbjuder spanskakurser om man stannar tre veckor eller längre, men att ta språkkurser är i min erfarenhet slöseri med tid. I skolan hade jag tyska i fem år, jag kan inte tyska. Att lära sig ett språk tar sådan enorm tid, jag är för gammal och för dyslektisk för att lära mig ett nytt språk.

Vad beror autism på?

Jag kan nu berätta att autism naturligtvis beror på det moderna livets fasor, t.ex. att inte alla bara äter ekologisk mat. Jag har en autismspektrumströning, om jag en dag träffar en autistisk kvinna och vi får barn tillsammans, kommer barnen att bli fullt normala, om vi bara ger barnen ekologisk mat. Att barn skulle vara lika sina föräldrar, det är galet att tro, naturligtvis blir alla barn normala om de äter ekologiskt. I naturen finns inga annorlundaheter, alla är normala.

Ps. For the record. När jag var liten var mina föräldrar petiga med min mat, de lagade min mat med ekologiska råvaror och de var stränga med godis. Med min yngsta syster var de däremot inte lika stränga med godis och hon kanske fick mer vanlig mat, och hon är civilingenjör med en doktorsexamen.

Varför rapporter om miljöfaktorer för neuropsykiatriska funktionsstörningar kan vara känsligare än du tror

Jag gjorde en snabb sökning och hitta åtta saker som SvD tror orsakar autism:

Mammor som inte tar d-vitamin när de är gravida. 

Mammor som äter dålig mat när de är gravida.

Mammor som får influensa när de är gravida.

Mammor som röker när de är gravida (men det behöver knappas sägas att det finns det andra anledningar för gravida att inte röka).

Äldre pappor, det vill säga, mammor som gör bäbisar med gamla män.

Provrörsbefruktning (mammor som inte skaffar barn på vanligt sätt) 

Inflammationer. 

Magbesvär (Vilket kan vara en hönan och ägget problem, leder magbesvär till autism, som den t.ex. den f.d. doktorn Andrew Wakefield – fälld för att ha utsatt barn för “onödiga och plågsamma tester” – trodde eller leder stressen från autism till magproblem?)  

Jag säger inte att all forskning, i de fallen det rör sig om forskning för i en eller två artiklar rör det sig enbart om åsikter, är värdelös, inte är värd att undersöka noggrannare. Däremot kan det finnas problem med att ta något som är väldigt genetisk, som autism, och på dåliga grunder överdriva miljöfaktorer. Speciellt som just autism har en historia av “experter” som har visat sig ha helt fel, som har skadat autistisk och deras närstående. När det gäller ovanstående lista, ser ni själva ett uppenbart problem, men jag lämnar frågan om mammor till senare. Först är frågan om neuropsykiatriska funktionsstörningar (npf) är sjukdomar som ska botas eller olikheter som ska accepteras?

För att förklara mig bättre kan jag börja med att skriva att det finns en “autism pride” rörelse. Vilket påminner oss om den andra pride-rörelsen, tanken att människor kan vara stolta över sitt annorlundaskap. Jag vågar själv inte ta ställning till om vi ska jämföra npf med hbt, men jämförelsen har gjorts. Intressant nog, enligt tvillingstudier förefaller autism vara mer genetiskt än t.ex. manlig homosexualitet. Med andra ord, om den ena av två enäggstvillingbröder är homosexuell är det inte alls ovanligt att den andra brodern är heterosexuell, men om den ena tvillingbrodern är autistisk, då är det mer ovanligt att den andra inte är det. Det jag försöker säga är om vissa former av npf förefaller vara mer genetiskt än i alla fall vissa former av hbt, varför kämpa mot npf? Hur kommer det sig att media kan rapportera om orsaker till npf på ett sätt som de aldrig skulle våga om hbt? Viktigast av allt, även om allt annat jag skrivit här är skräp, komihåg denna fråga: Vi ska göra vad vi kan för att personer med npf ska ha ett bra liv och nå sin fula potential, men måste det innebära att vi ska förhindra eller bota npf?

Det andra problemet är att letandet efter miljöfaktorer, som sagt var, tar oss tillbaka till tiden då autism var “mammornas fel”. För decennier sedan påstod expertisen att autism var en ovanlig sjukdom orsakad av mammor som var för kalla i sitt bemötande av barnen. Nu idag kan media blåsa upp påståenden om att t.ex. d-vitaminbrist eller mammans diet under graviditeten skulle leda till autism. Med andra ord, om mammorna hade skött sig hade vi haft mindre npf, vilket som sagt var låter som ett väldigt känsligt påstående, något media eventuellt borde ta hänsyn till när de rapporterar.

Ovanstående om mammor är inspirerat av den amerikanska vetenskapsjournalisten Emily Willingham, och ja, för en utomstående ser det ut som amerikansk media är mycket värre än svensk när det gäller att rapportera om autism. När man ser amerikanska artiklar om att Beyonce orsakar autism genom att förespråka veganmat, eller att kängurur skulle ha autism (artikel av just Emily Willingham), får jag intrycket att landet har gått i en bisarr fras när det gäller autism. Jag ska inte säga all debatt i USA är urspårad, men det förefaller ändå bättre i Sverige.

När jag var ung

En lustig grej med mig och London är att jag två gånger, i den staden har fått höra: “You must be popular with the girls”. Ja, jag har även fått liknande komplimanger hemma i Sverige, om sant kan vi döda myten att utseende skulle spela någon roll för män. Om du är blyg, tafatt ,konstig är det kört, oavsett hur du ser ut.

Själv upplevde jag inte min första kyss förrän jag var 18 och hade inte sex förrän X år senare. Nu när jag skrivit dels det sistnämnda och dels att jag såg bra ut när jag var ung blir inlägget en sällsamma blandning av skryt och självömkan.