Förändringar, framtiden och namndroppning

“I find that my disagreement is mostly with reactionaries of all political colours; blue ones who dislike cultural change, red ones who dislike economic change and green ones who dislike technological change.”

/ Matt Ridley. Foto wikipedia

Att ogilla förändringar, att vara en person som Matt Ridley skulle ha meningsskiljaktigheter med, är ett av de mest typiska med Asperger syndrom. Visserligen är det nog så att det i första hand förknippas med vardagliga förändringar, och Matt Ridley skriver om betydligt större frågor: förändringar i samhället, världen. Men jag undrar hur det är för andra med AS att leva i en accelererande kultur som hela tiden förändras. Själv växte jag upp i en värld dominerad av sekulära värden, där Berlinmuren föll och demokratin var på frammarsch, USA var på topp – kanske en skimrande stad på toppen av en kulle – och där Japan var stormrikt. Nu växer en ny generation upp i en värld där USA är bankrut, Japan ännu mera bankrut, den brutala enpartistaten Kina på väg spikrakt uppåt och där vi ser ett kraftigt ökat inflytande för religioner. Och när de blir vuxna kanske deras värld har ersatts med något helt annat, ja det är till och med mycket troligt att världen förändra minst lika mycket under deras uppväxt som under min.

Kanske är jag den enda med AS som påverkas av förändringar inte bara i vardagen utan också i den stora världen. Den enda som som får ångest av den typen av förändringar. Men jag tror att det finns flera. Min lösning har varit att jag försöker omfamna framtiden, och omfamna utvecklingen precis som Matt Ridley. Eller som huvudpersonen i Douglas Couplands andra roman Shampoo Planet, som älskade framtiden och reste till Europa eftersom han trodde Europa var närmare framtiden*.

Jag har ägnat en del tid åt att läsa framtidsvisioner jag gillar för att kunna lära mig leva med förändringar. Ett exempel är den amerikansk geografen Joel Kotkin som beskriver en framtid där den ekonomiska tyngdpunken förtjust från Europa till Asien. Samtidigt som USA blir mindre och mindre europeiskt, eftersom USA:s latinamerikanska befolkning går spikrakt uppåt, deras asiatiska befolkning går spikrakt uppåt, och deras “mixed race” befolkning går spikrakt uppåt. Ett annat exempel är Freeman Dysons spektakulära visioner om bioteknikens framtid. Detta är två saker jag vill se, på det sättet försöker jag lära mig att omfamna förändringar.

* Vilket det naturligtvis inte är, Europa är en döende kontinent.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s