Diy-utbildning, kan det vara något för oss

På youtube demonstreras bl.a. enkla vetenskapliga experiment.

Jag lämnade en kommenterat till en debattartikel av Katarina Harrison Lindbergh och Dick Harrison i Svd. En kommentar om utbildning och frågan vad som egentligen ska läras ut i skolan, nu när så mycket kunskap finns online, tillgänglig för miljarder människor. Saken var den att jag fick ett ironiska svar: “Varför lära sig tänka, allt finns ju på Nätet”. Att antyda att jag inte vill lära mig tänka, är som att antyda att en kroppsbyggare inte vill få större muskler. Eftersom jag ändå fick den kommentaren måste jag ha misslyckats förmedla hur jag egentligen känner över utbildning.

Denna post ska alltså handla om utbildning online och tankar om att den möjligheten kanske är speciellt läglig för personer inom autismspektrumet. Låt mig börja med vad jag vet om fenomenet. En som har skrivit och debatterat det ämnet är Anya Kamenetz, hon skriver för Fast Company, har framträtt på en TED-föreläsning och hon har skrivit boken DIY U: Edupunks, Edupreneurs, and the Coming Transformation of Higher Education. Det är fascinerande läsning, jag är riktigt tilltalad av tanken på diy-utbildningar över internet. Anya tror också att detta kommer att bli allt vanligare, dels eftersom så många amerikaner inte har råd med vanlig universitetsutbildning längre. 9 av 10 amerikanska high school studenter vill vidareutbilda sig, ändå är USA bara på tionde plats på listan över länder räknat i andel av befolkningen som vidareutbildar sig. Traditionell utbildning har blivit för dyr för amerikaner, då behövs det ett alternativ. Dels talar demografin i de så kallade u-länderna för diy-utbildning. Indien har en så enorm, ung befolkning att de skulle behöva bygga ett nytt universitet per vecka för att hinna med i befolkningsutvecklingen. Det kommer inte att vara möjligt att bygga så många universitet, det måste utvecklas alternativ. (Jag gissar att det andra jättelandet, Kina, har annorlunda förutsättningar, bl.a. är landet rikare och inte lika ungt, det är ett snabbt åldrande samhälle).

Även om jag spenderar mycket tid online, och även om jag är en av få personer som gick med i linkedin för att få information till ett arbete i biologi på gymnasienivå, har jag ingen större erfarenhet av diy-utbildning. Det jag själv har prövat är i första hand att titta på informativa youtube-videos. Jag har också varit inne på p2pu.org, khanacademy och ocw.mit.edu, fast på de två sista har jag i linje med vad jag tidigare skrev mest sett på videos. På pappret tycker jag att diy-utbildning över nätet skulle vara perfekt för personer inom autismspektrumet. Ingen kan väl ha unggått att höra påståendet att autistiska ofta föredrar att umgås med andra online, jämfört med i verkligheten. På det sättet kan man tänka sig att autistiska föredrar att skapa studiegrupper och söka en mentor online än att behöva göra samma sak på ett vanligt universitet. Dessutom finns det en annan uppenbar fördel med diy-utbildning, att man får studera i sin egen takt och att man inte sitter fast i skolans one-size-fit-all-tänkande. Fast att man inte behöver följa ett schema, kan givetvis också vara en nackdel. Det får bli min enkla slutsats, om man föredrar kontakter online, är onlineutblinding något att titta närmare på. Detta eftersom just studiegrupper och mentorer ger en dimension till utbildning som man inte får ensam.


Youtube-användaren c0nc0rdance demonstrerar kromosoner med lera.

One thought on “Diy-utbildning, kan det vara något för oss

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s