Sagan om de två hypoteserna.

Det finns två hypoteser om den ökande användningen av autismdiagnoser. Ett att det beror på en verklig ökning av antalet autistiska. Två att det beror på ökad medvetenhet om autism, att kriterierna för autism har vidgad och pga bättre diagnostisering. Vi kan även kasta in en tredje hypotes om att autism alltid har varit lika vanligt, men att det nu – kanske pga miljögifter, förändrade matvanor, informationssamhället, eller något annat – är mer handikappade än var det var tidigare. Men det är mellan de första två hypoteserna som det har varit en strid, i brist på bättre ord.

Jag erkänner att jag bara har sparat och lagt på minnet artiklar och studier som tyder på att den andra hypotesen. Att bara intressera sig för ena sida är givetvis inte bra forskning, mitt försvar är att jag inte är forskare. Hade varit en forskare hade jag valt ett mer givande och intressant fält än autism. Något som utvecklade mänskligheten – eg bioteknik, inte sjabbel om varför vissa av oss är annorlunda. Samtidigt finns det människor som inte kan tänka sig den andra hypotesen skulle kunna vara sann. De kanske har ekonomiska skäl att skrämma folk för en “autism-epidemi”. Charlataner som använder autism för att sälja dåliga böcker och värdelösa kosttillskott. Kanske jobbar de för “välgörenhetsorganisationer” som Autism speaks, och behöver en epidemi för att skrämma folk till att lämna bidrag. Andra kanske har emotionella skäl att tro på det. Jag vet inte, det är möjligt att vissa har ett behov av att se negativa saker med samhället och vår tillvaro. De människorna har ett problem, nämligen att allt har blivit bättre. De senaste femtio åren har barnadödligheten i världen gått nedåt och medellivslängden har gått uppåt. Vi har vacciner, antibiotika, möjligheten att föda miljarder människor*. Vill man ha någonting att klaga på, om man vill tro att allt har blivit sämre, då kan en “autism-epidemi” vara lockande, som ett bevis på att man har rätt.

Själv tänker jag inte ta ställning till om autism verkligen har ökat eller inte. Men det finns två studier som man alltid ska nämna som motvikt när det hävdas att autism ökar. Dels den brittiska studien som publicerades i Archives of General Psychiatry och som visade autismspektrumtillstånd var lika vanliga bland vuxna britter som bland brittiska barn. Dels den sydkoreanska populationsstudien om autism som hittade en prevalensen 1 av 38. Det finns egentligen ingen anledning till att tro att den prevalensen skulle vara unik för Sydkorea eller för koreaner. Om 1 av 38 människor är inom autismspektrumet är det helt naturligt att vi upptäcker mer fall nu när vi faktiskt har börjat leta efter autistiska, och i sådana fall är autism underdiagnostiserat även i västvärlden där ca 1 av 100 får en diagnos.

* Visst vet jag att en sjundedel av världens befolkning går hungriga, och det är fördjälvligt. Den goda nyheten är i alla fall att det brukade vara hälften av världens befolkning, och detta är utanför ämnet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s