Gymnasiebibliotek eller “Dear diary my teen angst bullshit has a body count”

getxinfo

Bild förlaget.

Kan tänka mig att det är många vuxen poäng när man ser en bok frontad på ett gymnasiebibliotek och tänker “Varför är den boken frontad? Den är farlig för tonåringar!” Kanske lite väl specifikt för att finnas med i en regelbok för vuxenpoäng, men du vet den äldre generationen har alltid skrämts av ungarnas kultur. Boken jag såg på ett gymnasiebibliotek och fick mig att oroa mig för dagens ungdom var Ormar och piercing (2009) av Hitomi Kanehara, Modernista förlag. Jag kan förresten lägga in en spoiler varning här, tänker mer eller mindre berätta handlingen. Boken handlar om en tonårsflicka i Tokyo, hon dricker mer än vad som är nyttigt, hon skaffar piercingar och traditionella japanska tatueringar och vad titeln syftar på är att hon delar sin tunga. Det sista är inte traditionellt japanskt, vad jag vet började det med Erik “The Lizard Man” Sprague från Austin, Texas, USA, som delade tungan i slutet av 90-talet.

Tatueringar, piercingar och alkohol är inte helt ovanligt för tonåriga, men hon är väldigt självdestruktion – här kommer spoilern, i slutet av boken börjar hon t.o.m. ligga med killen som våldtog och mördade hennes pojkvän. Det jag tänkte var att tonåringar skulle tänka “tjejen i boken har tonårsångest, det har jag också så jag ska skaffa tatueringar och piercingar precis som hon och dela min tunga med hennes gör-det-själv metod”. (Eric Sprague delade inte sin tunga med någon primitiv gör-det-själv-metod, killen som gjorde det åt honom hade tillgång till lokalbedövning och medicinsk laser och han var professionell nog att sy ihop sårkanterna.) Och senare när hon träffar en bisexuell sadist kommer samma läsare att tänka “Hon har tonårsångest, jag har tonårsångest jag ska precis som henne skaffa mig en sadistisk älskare”. Precis som alla i min generation ville dejtar en psykopat efter att ha sett Winona Ryder dejtar en psykopat i Heathers. Heathers filmen där Winona levererar repliken “Dear diary my teen angst bullshit has a body count”. Ok det hände inte och Ormar och piercing är kanske inte en bok i ungdomskulturens huvudfåra. Men den vuxna jag, tycker tydligen att det är något mindre lyckat med att sätta en bok om självdestruktivitet i händerna på tonåringar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s