Survival bias och varför jag gått ut ur Attention

Jag har lite svårt för Cissi Walin, men jag börjar också detta inlägg med en brasklapp, det är möjligt att hon har helt rätt. Det är till och med så att jag är ambivalent, dels håller jag med henne, dels tycker jag hon har väldigt fel. Egentligen handlar det enbart om denna krönika: Sluta svartmåla oss med adhd – så svårt är det inte att vara lite positiv. Hon verkar verkligen inte gillar att ett handikapp som adhd beskrivs negativt. Jag har inte kunnat släppa det, varför inte? Som en person med aspergers syndrom tycker jag inte man ska sticka under stolen med att det är ett handikapp.

Samtidigt flera månader senare skrev hon följande Känner du någon som super för mycket? Våga säga stopp. Här finns det inget positivt med alkoholism och övriga beroende. Hon vill  vi ska leta med ljus och lyckta efter fördelar med adhd. Kan man i sådana fall inte göra det samma för alkoholism? Frågan kan tyckas märklig, det ena är en sjukdom, det andra bara ett handikapp och om inte annat, handikapp är inte dödliga, något sjukdomar är. Samtidigt om man kan hitta personer som ser sitt handikapp som en fördel, ja då kan man även hitta de som säger att beroendesjukdomar har gett positiva inslag i deras liv. Jag vill minnas att Christopher Hitchens efter att han diagnostiserats med esofaguscancer ändå sa att han inte ångrade sin alkohol och tobakskonsumtion. Esofaguscancer är t.o.m. en av de värre cancerformerna, bara 15 % överlevnad efter 5 år (men det är fortfarande ett exempel på framgång i kriget mot cancer, det brukade vara så lågt som 5%. Min källa är pappa, men han är faktiskt läkare, ta det för vad det är värt.)

Det som ofta görs i sådana här sammanhang – jag hör själv till de skyldiga – är att man rabblar exempel på framgångsrika människor med olika typer av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Problemet med det är att det blir exempel på “Survivorship bias”,  vi hör om de som har övervunnit sina handikapp, inte om de som lider av sitt handikapp. “Hjältar” inte “offer”. Det är också mitt problem med organisationen Attention –  intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – det och att den är väldigt inriktad på just adhd, inte andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Deras tidning Attention skulle kunna heta Surviviorship bias the magazine. Hela tiden lyfts lyckade personer fram. Man skulle nästan kunna fråga sig om de tycker människor med NPF har sitt existensberättigande eftersom några av oss kan vara framgångsrika. Nej, nu överdrev jag, men jag tycker fortfarande tidningen innehåller för mycket surviviorship bias och för mycket fokus på adhd.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s