Krönika från i våras

Här är en krönika som jag fick publicerad i en lokaltidning.  Universitetsstudier inte anpassade för alla. I samma serie ingick även två artiklar skrivna av vänner/bekanta till mig:  Alla enskilda individer har rätt att ta plats och Den felande länken som förstör sagan. Här följer hela krönikan:

 

Något jag har tänkt på mer än vad någon egentligen borde tänka på är att när man går på en föreläsning för allmänheten skruvas ljudet upp, ofta riktigt rejält. Meningen, ibland uttalad, ibland outalad, är givetvis att de som hör dålig också ska kunna ta del av föreläsningen. Däremot frågar man aldrig om någon i publiken är ljudkänslig och att volymen av den anledningen inte bör skruvas upp.
Jag skriver detta som en person med Asperger syndrom – en mild form av autism – och som har lämnat föreläsningar på grund av just ljudvolymen.
Samtidigt ser jag ovanstående som helt normalt. Dålig hörsel är helt enkelt mer välkänt än att autistiska kan vara ljudkänsliga. Jag trodde aldrig att samhället i stort skulle anpassa sig till personer som är känsliga för ljud och andra starka sinnesintryck. Det visade sig att jag underskattade samhället. En del biografer i landet anordnar autismvänlig bio, med lägre volym och mindre av starka sinnesintryck, som en anpassning till autistiska. En snabb googling fick inte upp något om sådana visningar i Umeå, men bland annat på Bio Roxy i Örebro har det anordnats.
Finns det andra områden där samhället på oväntade sätt anpassar sig till funktionshinder? För mig var det omöjligt att studera på universitet. Jag har alltid utgått från att det är så det ska vara, det är helt normalt att universitet är inte för alla. Även i länder där en stor del av befolkningen studerar vidare är det många som inte gör det.
Men om jag säger detta, kan man faktiskt få svaret: ”Det är synd att det ska vara så”. En del verkar alltså tycka att högskoleutbildningar faktiskt borde vara bättre anpassade till alla typer av människor än vad de redan är.
Jag skriver inte detta för att jag tror jag har alla svar, det har jag inte. Men en konkret sak jag kan säga om universitet och anpassning till funktionshinder, är att det i praktiken ofta är omöjligt att studera på mindre än heltid. Det var något som förvånade mig. Ett handikapp leder till att du många gånger får arbeta hårdare för att få mindre resultat än andra. Det är mer eller mindre en definition av handikapp. Anledningen till att du kan ha sjukpenning på halvtid är att en 20 timmars arbetsvecka kan vara lika påfrestande för dig som en 40 timmars arbetsvecka är för andra.
Ett problem med universitetstudier är att de inte tar hänsyn till det. Program är på heltid, du ska in i grupper och laborationer där du förväntas producera lika mycket som de ”normala”. Att 40 timmar i ett labb per vecka för dig kanske motsvarar 80 timmar för andra, det finns det ingen som ens verkar ha tänkt på.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s