Kebnekaise. Bild wikimedia.
När jag var runt 20 läste jag 8000+ biografin över Göran Kropp (1966-2002). Som ni mins cyklade han från Stockholm till Nepal där han besteg Mount Everest utan att använda extra syre. Han var en karaktär. I boken lär man sig att han festade mycket i gymnasiet, tills en dag när han bestämde sig för att sluta festa och att bli fallskärmsjägare. För fallskärmsjägare var den tuffaste militära utbildningen. Allt eller ingenting, fest hårt, träna hårt. När hans bästa vän dog i en bergsklättrasolycka, tog Kropp med sig sin väns isyxa till toppen av K2. Sedan dog Göran Kropp själv i en bergsolycka. Mer på ämnet.
1. Förra hösten föreslog min svåger att jag och han skulle bestiga Kebnekaise. Jag vet inte om han var allvarlig eller skojar. Men han är någon som jag skulle lita på som guide, för han är kvalificerad som en slags turistguide. Plus, han växte mer av mindre i skogen, kommer från en familj av jagare och fiskare.
2. Det sägs, och om du inte har någon anledning att tvivla på det, att om du tittar på statistiken när maratonlöpare springer sitt första maraton, är åren 29, 39 och 49 överrepresenterade.
3. Till minnet av Göran Kropp och hans äventyr startade hans dåvande flickvän Renata Chlumska the Kropp Challenge. Det går ut på att cykla till ett berg och bestiga det. I mitt fall skulle det då vara Kebnekaise som är mindre än en fjärdedel så hög som Mount Everest.
Tillsammans får vi att jag inte skulle springa ett maraton när jag är 39, utan ta The Kropp Challenge. Jag har ingen aning om hur svårt det är att klättra Kebnekaise, eller hur utmattande det skulle vara att cykla dit. Min första tanke är att det skulle vara möjligt. Min andra tanke är att jag inte längre är så ung och inte kan göra något sådant. Men det var fortfarande roligt att skriva ner detta.
Oakfarm. Min Aspergerblogg 