Biohack eller diy-bio

Bill Gates lär ha sagt att om han hade varit ung idag hade han hackat gener inte kod. När jag först hörde ordet “biohackning” utgick jag från att biohackning var precis det Gates pratade om, att hacka gener. Som killarna och tjejerna bakom det för några år sedan uppmärksammade Glowplants. De skulle ersätta lampor med självlysande växter, framställda med hjälp av en gen från eldflugor. De misslyckades. För mig som är lite bitter över dagens utbildningssystem är tanken på att hacka gener hemma i köket en symbol för något större. Jag syftar på tanken att utbildning och forskning inte bara ska ske på universitet. Amerikanen Josiah Zayner får ses som ett stort namn inom rörelsen och han pratar om att demokratisera vetenskapen. Göra vetenskapen tillgänglig för alla*. På samma sätt som Bill Gate satt i garaget och hackade kod, kan dagens unga sitta i köket – eller varför inte garaget – och hacka gener.


Biofluorescent tobaksplanta, framtagen med genteknik (Arz Electronica, Linz, Österrike). Det är inte det bästa fotot, men det är mitt foto. Och det är ett exempel på vad jag trodde biohackning var.

Så det var vad jag trodde biohackning var och det är något jag är försiktig positiv till. Men ordet har övertagits av en annan grupp människor. Ironiskt nog en grupp jag har svårt för. Så här skriver hälsobloggaren och biohackaren Marina Johansson**:

“En biohacker är en person som hackar sin egen kropp och hjärna för att bli den bästa versionen av sig själv, och pushar gränserna för att bli bättre än den genetiska set-upen har bestämt.”

Ovanstående låter som det jag tidigare har varit kritisk till***. Tanken om att göra allt för att “förbättra sig själv”. Det är vad André Spicer och Carl Cederström kritiserade i Wellnessyndromet. Och om jag ska nämna mig själv igen, mitt arbetsprov till Bona folkhögskola var ett embryo till en roman om just sökandet efter maximal prestation, skönhet och evig ungdom, genom dieter och piller. (Jag kom in.) Jag tror att nördar och hårt arbetande amatörer i enskilda fall kan leda forskning och utveckling framåt. Det finns historiska exempel. Men att använda vår nuvarande kunskapsnivå till att förbättra oss själva och övervinna biologiska begränsningar? Jag kan ha fel, fast jag tror risken är att det är ett falskt hopp.


* I sammanhanget, det finns ett TED-talk med skribenten Anya Kamenetz, där hon bl.a. säger att utbildning i framtiden nästan måste flytta från universiteten. T.ex. Indien har en så enorm, ung befolkning att det inte kommer att finnas universitetsplatser till alla.

** Jag vet, att länka till och kritisera en mycket större bloggare kan ses som ett försök att få uppmärksamhet. Jag har fått den kommentaren när jag kritiserade en annan bloggares anti-vaccininlägg. Men det fungerar egentligen inte. Man får inte uppmärksamhet på det sättet. För övrigt stötte jag på hennes blogg eftersom hon kritiserade Biggest Loser. Ett program som jag, som lekman, också är skeptiskt till.

*** Jag berör ämnet bla här: Herr Staël von Holsteina, tänk om det är så illa att misslyckas? och här: Hjärngym och smarta droger, två saker som inte fungerar. Det sistnämnda inlägget länkar jag till eftersom jag faktiskt har källor. Annars får jag erkänna att första inlägget bara är tyckande.

Advertisements

One thought on “Biohack eller diy-bio

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s