Material för Bonniers

Jag har nyligen börjat läsa den självbiografiska Konsten att fejka arabiska : en berättelse om autism av Lina Liman. Jag känner igen mig, av naturliga skäl inte med allt, men med mycket. Problemet med att ha en ojämn begåvning. Barnaårens smärta. Att gå ensam på rasterna. Att aldrig kunna ha ett förhållande. Myter och missförstånd om empati … Igenkänningsfaktorn är hög och får mig att fundera på om jag ska skriva klart min egen bok om mitt liv med autism. Om nu värden behöver ännu en bok på temat.

Sedan har vi en dubbelhet när jag jämför mig med henne. När jag läser boken får jag dels känslan att hon, i brist på bättre ord, var knäppare som barn än vad till och med jag var. Åt andra sidan, hon blev journalist, när jag inte ens klarade kursen Molekylärbiologi A (eller för den delen Kulturgeografi A). Nu kommer vi in på ett ämne jag tänkte mycket på och skrev om för åratal sedan. Den genomsnittlige autistiska får inte ge ut en bok på Albert Bonniers förlag. Många (de flesta?) av oss har inte karriärer, vi är underutbildade och vi hamnat på Samhall eller liknande. Men det är den typen av autistiska vi får se i media. Samma fenomen finns i andra sammanhang, det jag syftar på är “Survivor bias”, att vi bara ser de “lyckade” exemplerna. Det sagt, jag har fortfarande halva boken kvar, jag får återkomma.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s