Historien om ölflaskan

 

Jag har nyligen varit nere på västkusten, eftersom en svåger till mig fyllde jämnt. Jag kan berätta en händelse som demonstrerar problem med det sociala samspelet. Under minglet före middagen trodde jag att jag skulle passa in om jag, liksom de flesta andra, hade en drink i min hand. Jag tog en öl från en låda och öppnade ölen, innan jag insåg att de ölen inte var för oss gäster. Lådan med öl och en del tilltugg var en present till min svåger. Jag satte tillbaka kapsylen på ölflaskan och låtsades som om ingenting hänt. Jag försökte passa in, men gjorde fel och kände mig ännu mer utanför. Incidenten fick mig att må lite dåligt i över en timme.

Bild: Förberedelser till min svågers födelsedagskalas.

Nu kan man tycka att det inte var ett stort socialt felsteg. Det är säkert rätt, det var inte så farligt. Men både mitt misstag och att jag oroade mig för hur andra kunde döma mig för mitt misstag, kan säkert bero på ASD. Alla vet att vi är dåliga på socialt samspel och vi oroar oss över vad andra tänker. Eller så var det verkligen ett så stort faux pas (hopas jag använder frasen rätt)  som jag trodde det var …

NPF och uniform

Onsdag förra veckan, på nationaldagen, var jag i Luleå. När jag steg av bussen där uppe möttes jag av ett gäng med soldater. Varpå jag tänkte “Shit, har vi så mycket muslimska terrorister att vi behöver så här många soldater för att skydda nationaldagsfirandet”. Nej, det var nog bara en tillfällighet. Luleå är fortfarande en militärstad. De har fortfarande en flygbas.

Det jag vill kommentera, är att soldaterna inte var värnpliktiga. Soldaterna var äldre, något som fick mig att tänka att det kunde vara hemvärnet. Saken är den att de senaste åren har jag lekt med tanken på att gå med i hemvärnet. (P.g.a. Ryssland inte terrorism.) Jag gick så långt att jag skrev till och frågade om man får gå med även om man har NPF. Svaret jag fick var att det får avgöras från fall till fall och att samma sak gäller för polisen och militären. Det avgörs från fall till fall om sökande med NPF är lämpliga. Så det är vad eventuella läsare med NPF och som är intresserad av en karriär inom dessa uniformerade yrkena kan ta till sig. Enligt min källa är det inte omöjligt.

Sedan finns det, i värsta fall, något av ett löjligt skimmer runt hämvärnet. Man tänker sig att det är avancerade vapensystem som avskräcker en eventuell angripare. Inte någon gubbe/gumma med ett småkalibrigt vapen. Man kan tänka på filmen Undergången, Der Untergang, där nationalsocialisternas hemvärn, Volkssturm, blev totalt massakrerat av de stridsvana sovjetiska förbanden.

Att ha ett osynligt handikapp, vara en aspi omgiven av neurotypiska

För manga veckor sedan läste jag detta blogginlägg på bigthink.com: The Moral Significance of Sex Workers and People With Disabilities. Ett inlägg som försvarade prostitution med motiveringen att det är en nödvändig samhällstjänst för handikappade. Det ska sägas direkt, jag råkar stödja den svenska lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster, och sex är ingen rättighet. Det är inte det detta inlägg handlar om. Men av intresse googlade jag på sökorden “prostitution handikapp”, en av de allra första resultaten var ett annat blogginlägg, detta inlägg av Lady Dahmer: Men de där stackars handikappade människorna som ingen vill ha då?. Hon är starkt negativ, hennes inlägg innehåller t.o.m. följande mening: “Så FRUKTANSVÄRT kränkande det är att anta att de inte kan skaffa knull på samma vilkor som vi”. Jag har ett handikapp, en funktionsstörning (autismspektrumstörning), och jag har ingen aning om hur man “kan skaffa knull”, “how to get laid”. Om vi ska ta henne på orden, är det inte bara kränkande utan också “FRUKTANSVÄRT kränkande” att anta att det finns sådana som jag. Hur väl hon än menar är frågan: “Vad fan sänder det för signaler?” Och naturligtvis utgår jag från att hon inte är den enda som använder det argumentet. “De” kan inte tänka sig att det finns dem med helt annorlunda erfarenhet av sex och erotik, samtidigt säger de att det är vi som saknar empati.

För mig blir hennes mening bara ytligare ett exempel på “normala” människors oförmåga att förstå hur svårt det är att vara annorlunda. Ett annat exempel är när vi i kursen nyligen skulle hålla en muntlig redovisning. Jag kan inte hålla muntliga redovisningar, det är en kombination av kommunikationssvårigheter och stress. Men mina kursare har begränsad möjlighet att förstå att jag ordagrant inte kan. De anpassar sig, de accepterar mig, men de kanske också tror att jag bara behöver anstränga mig för att lära mig hålla muntliga redovisningar. I teorin har de rätt, i praktiken fungerar det inte så (inte heller behöver jag bara anstränga mig mer för att “skaffa knull”). De kan inte ha någon aning om hur mycket jag har kämpat för att komma dit jag är idag, och hur ofattbart mycket jag i teorin skulle behöva träna för att bli bättre på kommunikation – själv tror jag det är omöjligt. Ja det är saken med att ha ett osynligt handikapp, folk kan inte förstå hur svårt det ibland kan vara.

Det började med ett föredrag om Djurvänner


Kim Peek känd savant. Foto: wikipedia

Något som jag kunde ha skrivit om mycket tidigare är att jag för kanske ett halvår sedan hörde ett föredrag med Anton Marklund, författaren till Djurvänner, roman om en autistisk pojke. Anton Marklund jobbar som assistent för autistiska och förbifarten nämnde han att en av hans klienter snabbt kunde ge korrekta svar på frågor om veckodagar och datum, om han får frågor som: “Vilken veckodag var den 30 maj 1984?” ger han rätt svar, utan att förstå hur han kan göra det. Det är ju Hollywood-bilden av en savant, precis sådana saker kan savanter och genier göra i Hollywoodfilmer.

Jag har en liknande historia, när jag gick på lågstadiet och fick en fråga som “Anders vad är 5+8?”, hade jag vanan att ge ett svar i stil med “Det är samma sak som 15-2”. Jag hade ingen aning om hur jag gjorde det, jag bara visste att 5+8 var samma sak som 15-2. Nu menar jag inte att jag hade någon freakig, magisk förbindelse med matematik, jag är inte ens säker på hur många gånger jag gjorde så. Jag menar absolut inte att jag är en savant eller ett geni, jag är smart men långt från något geni. Det jag menar är att hjärnan är fantastisk, punkt, inget mer.

The limit of eugenics

I boken Pandora’s Seed: The Unforeseen Cost of Civilization* av Spencer Wells finns det ett kapitel som, i korthet, handlar om att kopplingen kreativitet och galenskap är starkare än bara anekdotisk bevisning. Det betyder i sin tur att om vi använder genteknik för att ta bort t.ex. schizofreni eller bipolaritet från gen-polen, riskerar vi att få brist på poeter, musiker, konstnärer o.s.v. Det tas upp som ett exempel på potentiella problem med eugenik. Jag kom att tänka på det eftersom det i dagarna uppmärksammades en svensk studie som ger ytterligare bevis för kopplingen kreativitet och “galenskap”: Samma gener bakom psykos och kreativitet.

Jag är bara en autodidakt, men kopplingen till denna blogg är att om man läser om autismspektrumet hittar man väldigt snabbt liknande spekulationer om autism och kreativitet och forskning. En kurator sa en gång till mig att “många nobelpristagare är lite autistiska”. Temple Gardin – som bevisligen är både autistisk och framgångsrik – har inte bara beskrivit NASA som en “autism kluster”, hennes TED-tal: The world needs all kinds of minds innehåller till och med citatet “If by some magic, autism had been eradicated from the face of the Earth, then men would still be socializing in front of a wood fire at the entrance to a cave.”. I Douglas Couplands Silicon Valley-roman Mikroslavar från 1995 funderar han på om alla teknikmänniskor är lite autistiska. Just Silicon Valley är roligt eftersom det har föreslagits att området under flera decennium har dragit till sig smått autistiska människor från hela världen, och att det därför föds många autistiska barn i området. (Jag nämnde det i inlägget: Den coolaste nördplatsen i solsystemet). Sedan är det mer eller mindre obligatoriskt att i sammanhanget nämna spekulationerna om att personer som Bill Gates och Albert Einstein skulle ha fått autismspektrumdiagnoser om de hade varit barn idag.

Givetvis är detta bara spekulationer, i bästa fall anekdotiska bevis, om det finns vetenskapliga studier som visar på ett samband mellan autism och vetenskap, på samma som ovannämnda studien undersökte psykiska sjukdomar och kreativitet, känner jag inte till den. Men det är inte poängen, poängen är att eugenik kan ha oväntade konsekvenser och att jag ska försöka läsa mer om neurodiversity. Neurodiversity-rörelsen ser autism som något normalt och som något som ska erkännas och respekteras som alla andra mänskliga variationen, inte botas. Att det kanske, kanske är så att världen behöver alla typer av personligheter. Och att försök att utrota autism är just eugenik. (Därmed inte sagt att de är emot behandling av autism, när det är nödvändigt. Men att behandla autistiska personer är inte samma sak som att bota.)

* Orelaterat Pandora’s Seed är en bok som jag egentligen inte var intresserad av att läsa, men amazon rekommenderade den så många gånger att jag tillslut råkade laddade ner den i alla fall. Men att vi låter amazon, youtube, google, göra val åt oss är som sagt var ett annat ämne.

Edit: Det här blogginlägget: What is neurodiversity tycker jag personligen är bättre än wikipediaartikeln om ämnet.