Försäkringskassan med mera

Jag tänkte här skriva om hur det är att ha en neuropsykiatrisk funktionsstörning. När jag började skriva detta var jag förbannad på försäkringskassan. Och det hade varit enkelt att skriva ett inlägg om det hade hade funnits en “bad guy” – med andra ord försäkringskassan – som jag kunde kritisera. Riktigt så ser det inte ut i mitt fall. Men det är något jag får återkomma till senare. Till att börja med, är det möjligt att många har svårt för att förstå mer exakt vad min funktionsnedsättning handlar om. Paula Tilli gör på sin blogg om asperger syndrom jämförelsen med att det är som om alla har t 1000 enheter energi att göra av med varje dag, men saker som för de flesta människor tar kanske 50 enheter kan ta 800 enheter för oss. Det är något jag känner igen mig i, jag får slut på energi mycket snabbare än andra. Jag kan experimentera med dieter eller till och med fundera på medicinering. För det är hur media och reklammakare numera försöker sälja dieter och i vissa fall mediciner. Dieter kan ha närmast magiska funktioner t.ex. ge dig mer energi. Men i verkligheten fungerar det inte så.

Det sista var mest ett sätt att säga att jag verkligen försökt att bli mer högpresterande. Men för att lämna just det. Jag tycker att välfärdssamhället har fungerat bra när det gäller att ge hjälp för mig efter mina omständigheter. Det som erbjuds är dels sjukpenning på deltid. Dels olika typer av lönebidragsanställning så att vi med olika funktionshinder kan jobba på deltid. Med de två inkomsterna har man i alla fall råd med livets nödtorf och kan leva ett självständigt liv.

Problemet har i mitt fall kommit när jag har velat utveckla mig, velat gå vidare i livet. Hela samhället är inställt på att du ska jobba heltid. För att ta ett udda exempel. Jag hade faktiskt en plan på arbeta som volontär på Sri Lanka, men det gick inte av den anledningen. De som organiserar volontärresor gör det för dem med 100% arbetsförmåga ( så jag fick inte vara den vita mannen som åker till en asiatisk ö för att “finna mig själv”). Mer allmängiltig uppstod samma problem när jag ville studera. T.ex. att studera naturvetenskap innefattar att du jobbar 40 h i vecka i laboratorium. Just universitetsutbildning har för mig visat sig ha oöverstigliga trösklar. Detta innebär inte att jag inte har försökt. Jag har kämpat på universitet tills jag låg vaken en natt med panikångest och sedan fått en utskällning nästa förmiddag för att jag var sen till en föreläsning. Det var mitt val. Jag begär inte att någon ska tycka synd om mig för det.

Med andra former av studier som yrkeshögskolor och folkhögskolor har det i alla fall inte varit bättre för mig. Genom åren har jag skrivit just folk- och yrkeshögskolor och frågat om jag kan läsa program på halvtid? Svaret jag har med ett undantag varit “Nej”. Enstaka kurser är en sak, men program är inte anpassade till dig med nedsatt arbetsförmåga. Kanske är det så enkelt att det beror på att utbildning inte är någon rättighet. Om du inte vill studera heltid har de en stor mängd sökande bakom dig i antagnings kön, som gärna studerar heltid.

Här har också Försäkringskassan en viss flexibilitet. Jag har kunnat kontakta försäkringskassa och bett om att ha vilande bidrag så jag kan studera på heltid. Att studera på heltid har betytt att jag har blivit utskälld för att jag missade en förmiddag på universitetet, efter att ha varit uppe på natten med panikångest och inte kunnat sova. Det är mitt val, de föredrog att man studerar på heltid, jag ville försöka, även om det ledde till saker som ovanstående. jag valde att utsätta mig för att jag ville utveckla mig själv. Men det skulle vara skönt om man inte behövde oroa sig för försäkringskassan. Som framgår av mitt tidigare ordval är försäkringskassans flexibilitet begränsad. Man hamnar mellan två relativt oflexibla system: försäkringskassan och olika former av utbildning. Utbildningar som inte låter dig studera på halvtid. Försäkringskassan som inte ser att t.ex. utbildning, är ett försök till att förbättra sig själv, inte ett bevis på att man är “bättre”.

Det ekologiska industrijordbrukets smutsiga hemlighet

 

 

Coop forum har fått hård kritik för att sin reklamfilm Ekoeffekten. Till exempel skrev Torbjörn Fagerström ner reklamfilmen på svd debatt. Reklamen har till och med uppmärksammats internationellt. Kavin Senapathy (jag följer henne på facebook)  skrev om reklamfilmen i Forbers:

Melanie Mallon delves into what she calls “Organic Cherry Picking.” She explains that the hyped results of the poorly-designed experiment showed exactly what we’d expect when dropping conventionally grown food: the level of pesticides used in conventional farming practically disappeared from the family’s urine. But the kicker? Most people don’t realize that organic agriculture uses pesticides too, albeit different ones. And the experiment didn’t test for pesticides used in organic agriculture.”

Är det inte just det som är mest vilseledande, att att de inte testade för ekologiska bekämpningsmedel? De flesta vet inte ens att ekologiskt jordbruk använder bekämpningsmedel, och det är naturligtvis så industrin vill ha det. Det är lätt att säga att den lilla gruppen familjemedlemmarna, det är en annat problem för få försökspersoner, hade lägre halter av bekämpningsmedel i sig efter experimentet, när de inte testade för bekämpningsmedel de kunde vara exponerade för. Kanske hade de högre halter, kanske hade de lägre halter, kanske är de ekologiska bekämpningsmedelna hälsosammare vi vet inte för de brydde sig inte om att ta reda på det.

 

screenshot_2016-06-05-14-21-33 - Edited

Brasklapp, ovanstående tar bara upp akut giftighet, idag kanske vi har mer sofistikerad data för att avgöra hur farliga bekämpningsmedel är och hur de ska användas säkert. Upphovsman okänd, jag hittade bilden via facebookgrupen Exposing nutrional quackery

När mamma var gravid med mig och när jag var barn ansträngde sig min föräldrar för att bara ge mig ekologisk mat. Var det något av gifterna som används i ekologisk industrijordbruk som gav mig asperger. Jag tvivlar. Skulle min asperger ha varit värre om de inte hade serverat ekologisk mat? Jag tvivlar. Men vi kommer inte att få svaren på dessa frågor från reklamfilmer betalda av industrin. Frågorna gå också tillbaka till när jag nämnde att just svd debatt hade publicerat en artikel som i förbifarten antydde att autism m.m. kan bero på att mammor inte äter ekologisk mat. Min mamma gjorde det, jag har fortfarande asperger.

Universitetsutbildning, om du har ett osynligt handikapp

diyu

Med hjälp av internet försöker en del hitta alternativ till dagens oempatiska utbildningssystem som dessutom i vissa länder är svindyrt och i andra länder oåtkomligt.

Det verkar som om mitt öde är att inte kunna göra något jag vill: resa, skriva, utbildad mig. Utbildning, universitet vill inte ha mig. En anmärkningsvärd grej är att om jag klagade på universitet fick jag ofta höra något i stil med följande: “försök att stå ut, du kanske får ett jobb som är bättre”. Vilket i princip skulle betyda att arbetsgivare skulle vara mer empatiska än vad universitet är. Vet du vad? Det skulle inte förvåna mig om det skulle vara på det sättet.

Enligt min uppfattning är problemet med universitet att de, som Madelein Larsson Wollnik skrev så bra i den här krönikan, vill att alla ska vara fyrkanter: Hur ska man känna tillhörighet i en gemenskap om man är rund i en fyrkantig värld?. De vill att alla ska vara normal och bry sig inte om att några av oss kanske är runda, trekanter eller ovaler istället för de normala fyrkanterna. Ironi hela sitt liv får man höra att alla är unika, speciella; olika men inom urbildingsväsendet ska alla vara lika. Redan under gymnasiet kunde min elev handledare säga “alla kan klara dessa mål”, trotts att hon själv hade en förståndshandikappad son och med andra ord borde ha vetat att alla inte är lika dana.

Madelein Larsson Wollnik text jag länkar till tidigare avslutas med en hyllning till internet. Tyvär kan jag inte riktigt instämma i hyllningen. För mig har internet hittills inte fungerat så bra för mig. Möjligtvis undantaget livejournal, och det var länge sedan livejournal hade sin storhetstid. Men kanske, kanske kan internet och online-utbildning vara en lösning på mitt problem med utbildning.

Moberg, arbetsdelning, Asperger

Låt oss titta på Vilhelm Mobergs stora romanserie om utvandrarna. Historien är välkänd Karl Oskar och Kristina migrerar till USA. Väl framme gick Karl Oskar själv ut i skogen för att leta mark, han fick röja marken själv, och själv bygga en stuga. För att sedan börja odla flera olika grödor: vete, råg, potatis, majs, osv, och och samtidigt föda upp djur – hönor, kor, hästar, osv. Med andra ord, Karl Oskar och Kristina var tvungen att ha kunskaper om flera olika områden. Om skogshuggning, om husbyggande, om odlandet av flera olika grödor, om hur flera olika djur ska tas om hand, om flera olika hantverk. I dag kanske en bonde i Minnesota bara odlar en eller två grödor (och även om Karl Oskar var imponerad av skörden, var skördarna för 150 år sedan ingenting jämfört vilka väldiga kvantitet modernt industrialiserat jordbruk ger), samtidigt som han helt enkel köper allt annat han behöver.

Det jag pratar om är arbetsdelning. Mobergs karaktärer var mer eller mindre självförsörjande. Tack vara arbetsdelning kan vi moderna människor specialiserad oss på ett jobb, en uppgift, en gröda, och i stället för att behöva tillverka allt själva kan vi handla varor, varor som själva är frukten av andras specialiserade arbete. Och detta är mycket mer effektivt än självhushållning, om du inte tror mig kan du försöka tillverka din egen Iphone från scratch.

Ok, jag är rädd för att vara långrandig men saken är den att jag är glad att jag är född nu, jag skulle vara värdelös på självhushållning. Just det här med att vara allround, kunna många olika saker är något som vi med snäva intressen av naturliga skäl är dåliga på. Vår moderna värld med väl utvecklad arbetsdelning har inte bara gett oss Iphones och högeffektivt jordbruk*, utan även gett oss en tillvaro där människor med snäva intressen kan passa in. I Mobergs romaner var det den hårt arbetande, självägande bonden som gjorde allt själv som blev framgångsrik, i dag har vi med snäva intressen och specialintressen en större chans att bli uppskattade för vad vi kan.

* Här finns det ett problem, personer som Michael Pollan och Eric Schlosser hävdar att modernt jordbruk, framförallt det amerikanska, producerar mat av låg kvalitet. Men behöver det alltid vara så? Kanske vi om tio år använder högteknologiskt geek jordbruk (på google får man faktiskt träffar på “geek farming”) till att producera mat av hög kvalitet.

Halvt formellt skriven text

Jag har bläddrat i Inger Jalaks Sex, kärlek och Aspergers. Ja det är två ämnen som alltid är intressanta även om de inte är aktuellt för mig själv. Hon beskriver flirtning så här “Har du varit vid Hornborgarsjön och tittat på trandans någon gång? Ungefär så går det till.” Som om det nu skulle gör någon klokare. Något som är smått relaterat och som jag ibland har tänkt på är det är med “Aspergare” och kroppskontakt. Det sägs ju att vi ogillar kroppskontakt och beröring, och jag har flera gånger upplevt beröring som obehagligt, men andra gånger har det varit tvärt om. Låt mig berätta om ett bra minne som involverar kroppskontakt. Jag var sjutton år, vårterminen på andra året i gymnasiet var slut och innan vi skildes för sommarlovet fick jag tre-fyra kramar av flickor i klassen. Som sagt var uppskattade jag kramarna väldigt mycket, de gånger under lovet som jag mådde riktigt dåligt, behövde jag bara tänka på de kramarna för att jag skulle må lite bättre. Jag kunde använda minnen av kroppskontakt som ett antidepressivt medel.

Hur som helst kommer jag läsa mer i Jalaks bok (om jag kan slita mig från min amazon kindle, men det är en annan historia) och säkert skriva mer om den.

Edit: Tack vare att någon hittade detta inlägg genom att googla på “inger jalaks”, insåg jag att jag har stavat fel, hon heter Inger Jalakas inte Inger Jalaks. Om du som googlade råkar läser detta, tack för hjälpen.

Något som irriterar mig

För några veckor sedan lyckades Newsmill irritera mig ganska ordentligt genom att publicera några artiklar skrivna av anti-vaccinmänniskor, och då menar jag den typen av anti-vaccinmänniskor som inbillar sig att vaccin orsakar autism. Jag blev så irriterad att jag, i egenskap av autodidakt med AS, skrev ett svar till artiklarna, men newsmill valde att refusera det, och det må va hänt. Jag vet inte riktigt varför just deras åsikter gör mig så upprörd, i och för sig finns det en lång rad anledningar att ogilla deras kampanjer, i första hand eftersom kampanjerna kan leda till att barn råkar illa ut, men det kan också nämnas att deras alarmistiska retorik med påståenden om att autism skulle vara en “epidemi” eventuellt även kan skada oss med autismspektrumstörningar.

Hur som helst, här följer fyra stycken anti-anti-vaccinklipp som jag har hittat på youtube. Inte för att youtube-klipp är en bra vetenskaplig källa, men whatever. (Klippet med Penn Jillette är inte Safe for work, som de säger på andra sidan Atlanten.)