SvD gör det igen

Jag har tidgare klagat på att SvD publicerar lite vad som helst på för lösa grunder. Denna artikel av Carina Håkansson (filosofie doktor, författare och leg psykoterapeut): ”Allt mer åtgärdas med psykofarmaka” är inget undantag. Hon skriver:

Trots miljardbelopp har ännu inte någon kunnat visa den ”schizofrena genen”. ADHD är en symptom diagnos och går inte att påvisa vare sig med blodprover eller genom röntgen. Den påstådda serotonin halten som ökar risken för depression har aldrig kunnat påvisas, det är enbart en hypotes som initierade forskare och kliniker för länge sedan avfärdat som en myt.

Jag är inte läkare eller forskare. Det sagt, felet hon gör är att avvisa biologiska förklaringsmodeller genom att slå in vidöppna dörrar. Om depressionbehandling sägs det ofta att om det enbart handlade om att höja serotoninhalten, hade läkemedel hjälp inom några timmar, i verkligheten tar det veckor för de att verka. Hon trivialiserar också hela forskningen, jag vet inget om schizofreni och genetik, däremot har jag inte kunnat undgå att epigenetik är populärt i dagarna. Antagligen finns det forskare som undersöker metyllation (korrekt översättning av methylation?) av gener hos schizofreni-drabbade. Komplicerad spjutspetsforskning trivialiserar Håkansson till att bara handla om att hitta “schizofrena genen”. Som om att forskare skulle tro att schizofreni hade varit sicklecellanemi eller hemofili, ni vet de där sjukdomarna som beror på bara en gen och som man lär sig om redan på högstadiet. Jag tror Håkansson är smartare än hur hon framstår i denna artikel.

Biologi

Jag är besviken, ännu ett av mina försök med mjölksyrejäsning har misslyckats, den här gången mjölksyrejästa rödbetor. Jag har länge experimenterat med fermenterad/jäst mat, i första hand surdegar och just mjölksyrejäsning som tex surkål. Och jag har lärt mig att mjölksyrejäsning är svårare än man tror, det börjar bara mögla oavsett hur renlig och hygienisk jag har varit. Nåja, fermentering kan beskrivas som biologiska experiment, som DIY-bioteknologi, det låter geekigt och så fort man skriver ordet “geek” blir texten relaterad till Asperger. Allvarligt talat är den här posten relaterad till psykologi, på det sättet att den handlar om hur jag tar besvikelser. Ja, även om det har blivit mycket bättre med åren är jag fortfarande dålig på att hantera besvikelser.

Kontrolerad biologi

Biologilabb för barn

Detta är ett biologilabb, för barn visserligen, bestående av miniväxthus med färgad näringslösning samt tre kapslar med frön. Det påminner mig om konstnären Philip Ross och det “tehuset” han ställde ut i Düsseldorf.

från www.philross.org

Bild från http://www.philross.org/, och räknas återpostande av ett foto av ett konstverk som fair use? I alla fall är huset framväxt av levande svampar i arten Ganoderma lucidum, som verkar vara känd som Lingzhi i den kinesiska läkekonsten, och delar av svamparna bröts av för att bryggas te som man bjöd museigästerna på.

Det som förenar dem är givetvis att de båda växer, de båda är levnad. Båda är exempel på när människan kontrollerar biologin. Vilket påminner mig, hemmagroddad quinoa är förvånansvärd gott.