Med Tina i Bob’s burgers har TV (kanske) fått en bra skildring av autismspektrumet


Språkliga missuppfattningar kan bli dråpliga..

Senaste gången jag såg Bones var på ett British Airway’s-flyg mellan Vancouver och London. Ni vet den där lilla skärmen man, på de större flygplanen, har på ryggen av sätet framför sig. Jag såg avsnittet två gånger, efter varandra, men var så trött att jag inte kommer ihåg vad avsnittet handlade om. På planet gjorde jag också ett försök att prata med den unga backpacken samt det nygifta paret som alla tre satt på samma rad som jag. Kvinnan i paret sa att hon hade backpackat ensam när hon var 21 och “inte hade varit ensam en minut”. Min erfarenhet är totalt tvärtom. Kan våra olika erfarenheter till 100% bero på att hon var 21 och en flicka?

Det var en lite onödig anekdot. Men jag påminns om Bones eftersom jag såg Tina från Bob’s burgers beskriven som ett bra exempel på en autistisk fiktiv karaktär. En positiv sak med Tina skulle vara att hon skriver erotisk fanfiction, och vi tänker helt enkelt inte på att autistiska flickor skulle kunna vara intresserade av sex. Eller så tänker vi det, om vi har sett Dr. Temperance “Bones” Brennan i Bones och/eller Saga Norén i Bron och utgår från att de karaktärerna ska föreställa högfungerande autistiska. Hur det än är med deras kön och neurotypiskafunktionshinder är båda två karaktärerna intresserade av sex.

Helt ärligt, det jag vill ha sagt är att Tina i Bob’s burgers är mindre stereotypisk och känns mer verklighetstrogen än både Bones och Saga, speciellt Saga i Bron. Om jag skulle beskriva Saga för någon som aldrig sett Bron skulle jag säga att hon är som Temperance i Bones, gånger två. Bones var något av ett “guilty pleasure” för mig och jag har också sträcktittat på Bron och ingen av serierna säger rakt ut att deras karaktärer är inom autismspektrumet. Samtidigt, Bob’s burgers må vara en tecknad komediserie men ironiskt nog är det kanske där vi ska leta efter en realistisk skildring av autismspektrumet, hellre än att se på de “seriösare” kriminaldramerna Bones och Bron.

Positiva beskrivningar av autistiska, lita på Hollywood


Emily Deschanel och Ryan Cartwright i tv-serien Bones.

Det här var intressant, i somras såg jag flera avsnitt av tv-serien Bones enbart för att det ofta sägs att huvudpersonen Dr. Temperance “Bones” Brennan verkar ha Asperger. Men min favoritkaraktär i serien blev Vincent Nigel-Murray, jag kände igen mig en hel del i honom och enligt mig skulle han kunna ha Asperger. Jag gillade också att han var smart, kanske bara smart. Med det menar jag att Dr Temperance “Bones” Brennan är ett geni och genier är ovanliga – även bland Aspies – men att vara smart är inte så ovanligt – även bland Aspies – därför är det enklare att identifiera sig med smarta än med genier. Nåja, det som är intressant är att Vincent spelades av Ryan Cartwright, och tydligen spelar Ryan Cartwright numera den autistiska karaktären Gary Bell i science fiction-serien Alphas. Kul att just han spelar autistisk och kul att autismspektrument synliggörs.

Edit: Kort efter att jag skrivit detta tog DN faktiskt upp fenomenet med synligörandet av diagnoser i TV-serier, fast de använder inte de orden: Sjukt gott om om diagnoser i film och tv.